Pål Hollender, Bo Melin
Borderline
conceptual installation, 2008
Borderline i ett postmodernt perspektiv
Verket tillkännages av rum av liv mot rum för liv - med en del konsthall och en del nattklubb. Likaledes - en postmodern konsthall (konsthall som nattklubb) är en postmodern nattklubb. Ett rum för konsthallsbesökare och ett rum för konsthallsbesökarnas fantasivänner. På natten hörs så fantasivännernas telepatiska link till sina upphovsmän med musiken som katalysator. Enskilda eller multipla narrativ som formats under dagen men tar roll av meta-narrativ på natten. Nattklubben är således även om den är stängd en källa till upplevelse och inspiration för konsthallsbesökaren (utomstående betraktare). Samtidigt är det strävan att enas med sina fantasivänner som ytterliggare understryker den nattliga betraktarens mål och även om han inte varit där på dagen kan han meddela sig med fantasientiteterna (återigen med musiken som förmedlare av metameta-narrativ (meta-narrativ)) i sin nattliga odyssée.
Borderline i ett metamodernt perspektiv
Verket tillkännager nattklubben och assimilerar densamma. Man kan tänka sig en alternativ titel till verket som Hussein's Club For Imaginery Friends.
Borderline i ett modernistiskt perspektiv
Verket tangerar nattklubben men utan att assimileras - ett extra tillsynesrum för kongeniealier vilket drar tankarna till Creed's 'Work No. 227: The Lights Going On And Off'. Här är det dock discoljus som flashar av och an och discobrus som nattlig ljudrytm tills dagen skiljer den åt.
Borderline i ett klassicistiskt perspektiv
Verket avgränsar men utan att inkludera; ett kvadratiskt rum med två stora fönster som för tankarna till konsthallsestetiken men samtidigt utan att representera.
Borderline [Discovärlden]
Pål Hollender, Bo Melin
Borderline
bar, table, chairs, benches, fitments, spotlights, fog machines, sound system, 2008
Borderline i ett postmodernt perspektiv
Verket tillkännages av rum av liv mot rum för liv - med en del konsthall och en del nattklubb. Likaledes - en postmodern konsthall (konsthall som nattklubb) är en postmodern nattklubb. Ett rum för konsthallsbesökare och ett rum för konsthallsbesökarnas fantasivänner. På natten hörs så fantasivännernas telepatiska link till sina upphovsmän med musiken som katalysator. Enskilda eller multipla narrativ som formats under dagen men tar roll av meta-narrativ på natten. Nattklubben är således även om den är stängd en källa till upplevelse och inspiration för konsthallsbesökaren (utomstående betraktare). Samtidigt är det strävan att enas med sina fantasivänner som ytterliggare understryker den nattliga betraktarens mål och även om han inte varit där på dagen kan han meddela sig med fantasientiteterna (återigen med musiken som förmedlare av metameta-narrativ (meta-narrativ)) i sin nattliga odyssée.
Borderline i ett metamodernt perspektiv
Verket tillkännager konsthallen och assimilerar densamma. Man kan tänka sig en alternativ titel till verket som Hussein's Club For Imunitive Friends.
Borderline i ett modernistiskt perspektiv
Verket tangerar konsthallen men utan att assimileras - ett extra tillsynesrum för artefakter vilket drar tankarna till Hussein's 'Bagdad Hunting Club'. Här är det dock bord, disk och stolar som skiljer den åt.
Borderline i ett klassicistiskt perspektiv
Verket avgränsar men utan att inkludera; ett kvadratiskt rum med två stora fönster som för tankarna till nattklubbsestetiken men samtidigt utan att symbolisera.
// Niclas IV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar